Maz O'Connor

Dela den här recensionen:

Redan från början av Maz O’Connors andra album slås man av hennes tveklösa engagemang och känsla för folklig sångtradition. Awake awake är en traditionell text med ny musik av O’Connor, men helt i traditionell anda. Hon spelar själv den utomjordiska tramporgeln, och får hjälp av ödsliga stråkar och en solitär jazzig trumpet, i en sång som inte blott är en stilla väckningssignal för sjusovare.
Maz O’Connor sjunger med en enastående röst: ren, ljus och okonstlad. På de flesta sångerna ackompanjerar O’Connor sig själv på gitarr och medmusikanter bidrar här och där med cello, bas, piano, fiol, mandolin och trummor.
Popkänslan som genomsyrade hennes debut för två år sedan är borta. I stället hämtar hennes sånger mycket från 60-talets folkrevival, och den singer/songwriter-tradition som har utvecklats sedan dess. Sångerna är starka och mogna, med fina melodier och ofta med oväntade ackordföljder (Derby day).
Musiken växlar från det långsamma, känslostarka, till mer svänginga tongångar (Bold undaunted youth); traditionella texten Bird song har fått ny musik av Jack Harris med banjo som lyfter fram textens appalachiska hemvist. The Singing of the ocean har ett starkt eko av Bob Dylan, men annars är de tydliga lånen få. Maz O’Connors passion för traditionen slås bara av hennes originalitet och känsla för melodier och texter, som ofta handlar om starka, självständiga kvinnor.
This willowed light är ett starkt och imponerande album av en ung men redan relativt väletablerad, löftesrik stjärna på den brittiska folkhimlen. Den infriar redan alla löften som antyddes av debuten.