Skivrecension

The source
Akustisk Worldbeat Lira Gillar

Afro Celt Sound System

The source

Skivbolag: ECC
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 7 jun 2016

Dela den här recensionen:

Det finns dubbla skäl att fira för Afro Celt Sound Systems fans. Dels är de tillbaka med sin första nya skiva på tio år, dels är det tjugo år sedan ACSS släppte sitt första album, Volume 1: Sound magic.
Som skivans titel antyder går The source tillbaka till gruppens ursprungsidé, som kom till bandledaren Simon Emmerson (gitarr, cittern, produktion) under tillkomsten av Baaba Maals album Firin’ in Fouta 1994 – han fann de tydliga likheterna mellan afrikanska och irländska melodier fascinerande och tyckte att det var något som var värt att bygga vidare på.
Emmerson lade även till moderna dansrytmer och ett rågat mått modern elektronik i mixen. Men den elektroniska ingrediensen är betydligt nedtonad på The source, till förmån för ett mer akustiskt sound: cittern, kora, balafon, harpa, uilleann och highland pipes, samt en myriad av slagverk – dohl, djembe, bodhran, trumset; The Dohl Foundation gästar med smattrande trummor på The magnificent seven (nej, inte Clash-låten!).
Den råa och smittsamma energin är fortfarande ACSS:s främsta kännetecken, med nya vinklar på hiphop och afrobeats, men varvar detta med både tranceballader och mer traditionellt lagda spår.
Gruppens kärntrupp, Emmerson, N’Faly Kouyaté (sång, kora, balafon) och Johnny Kalsi (dhol) har utökats med den skotske multi-instrumentalisten och sångaren Griorgair Labhruidh, vars puirt à beul – gälisk rap – och highland pipes starkt bidrar till att göra svängiga Cascade till ett spår det slår regelrätta gnistor om.
Som vanligt har har ACSS involverat en mängd gästartister, från gamla, beprövade medarbetare som Davy Spillane och Ronan Browne (uillean pipes, whistles) och medlemmar från Shooglenifty, till nya artister som sångerskan Rioghnach Connolly, som ger känsla och intimitet åt den förklädda bluesen Honey bee och sorgesången Beware sould brother, och den kvinnliga kvintetten Les Griottes, som ger härliga, guineanska röster till åtta av skivans tretton spår.
För övrigt kan tilläggas att det för närvarande finns två aktiva versioner av ACSS, förutom denna även en med ex-kollegorna Martin Russell och James McNally – frågan vem som har rätt till namnet är inte avgjord.


Fler recensioner

Annonser