Eve And The Last Waltz

Dela den här recensionen:

Eva Lalander sjunger på en säreget vis, det är älska eller hata som gäller. Lite naivistiskt och utan tyglar; vingligt lär somliga tycka. Jag tycker det är ett starkt och säkert uttryck. Lalander spelar även gitarr och orgel på skivan, har komponerat alla låtarna, producerat musiken samt knåpat ihop konvolutet.
Eve And The Last Waltz står med rötterna stadigt i en alternativ musikscen, så som den tedde sig innan (och efter?) kvävande indiepopstämplar närapå tog död på en sprudlande undergroundscen. Det kan låta som en skevt svenskt alternativ till alternativcountry. Tänk Victoria Williams och Tom Waits i sadeln på en Sparklehorse med en CocoRosie i mungipan. Sedan tar en distad elgitarr över ljudbilden från tramporgeln och det blir fullt ställ bakom Evas Lalander-skanderande.
Temat för skivan – som släpps på vinyl-lp och digitalt – tycks vara människans stundande undergång. Ur olika vinklar. Så länge udda blomster som Eve And The Last Waltz tillåts spira ska vi nog hålla undergången på, om inte armlängds, så åtminstone en skivarms avstånd.