! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Mingus-veteran

Charles McPherson

The journey

Skivbolag: Capri Records
Recenserad av: Magnus Östnäs
Publicerad: 16 jun 2015

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Har du sett filmen Bird om Charlie Parker så har du också hört altsaxofonisten Charles McPherson. McPherson är den som gör Parkers stämma i ett par av filmens live-partier eftersom Forest Whitaker har så många andra företräden än just saxofon.
Den nu 76-årige McPherson dök upp på radarskärmen redan i slutet av 1950-talet när han anlände till New York och sedermera knöts till Charles Mingus. McPherson stannade med Mingus i tolv år. Kanske något av en bedrift med tanke på Mingus ofta tämligen bryska behandling av sina medmusikanter. McPherson har kommenterat det där i en radiointervju där han menade att Mingus fick respekt för honom när han avböjde gage efter en spelning till förmån för en poet som var vän till den store basisten.
Mingus var ju något av ett egensinnigt geni och McPherson har en hel del av det där egensinnet i sin mycket speciella ton som rymmer så mycket mer än Parker-epigoni. McPherson är en av de där solisterna som får en att räta upp sig i fåtöljen och greppa tag om armstödet.
På den nya plattan The journey finns tre originalkompositioner av McPherson, två av tenorsaxofonisten Keith Oxman och en av pianisten Chip Stephens. Trots att dessa tämligen obekanta Denver-musiker, basisten Ken Walker och trumslagaren Todd Reid, ställer fram en både skarp och underfundig bop blir det kanske finaste mötet McPhersons och Stephens i balladen I should care. I de stunderna har McPherson en röst som de gamla ryska berättarna. Det är bara att slå sig ned invid kakelugnen.

Annonser