Michael Formanek / Ensemble Kolossus

Dela den här recensionen:

Michael Formanek är basist och kompositör, född i San Francisco, men verksam i New York. Efter två hyllade kvartettskivor slår han nu på stort med The distance, ett riktigt storverk komponerat för en artonmanna-ensemble som han valt att kalla Ensemble Kolossus.
Denna tretton blåsare starka grupp – och med en kompsektion som inkluderar bland annat marimba och gitarr – är ingenting annat än ett ultramodernt storband. Med så spridda inspirationskällor som Olivier Messiaen, Charles Mingus och Sun Ra utforskar de dissonans, improvisation och kaos på ett vis aldrig skådat förut. Spänningsfyllda och intensiva klanger, uppblandade med kärva rytmer och tunga basgångar, ger skivan en känsla av storstad och film noir. Det är innovativt och högst intressant.
Särskild fångad blir jag av inledningen på preludiet till skivans kolossala svit Exoskeleton i sju delar som tar uppåt en timme allt som allt. Saxofon, klarinett och flöjt ligger här på långa ljusa toner som tillsammans bildar dissonanta och otroligt suggestiva klanger ovanpå Formaneks basspel. En annan intressant ingrediens är Mary Halvorsons gitarrspel (särskilt i Exoskeleton part IV-V) som, med sitt lite hårda tremolosound låter som ingen annan; den enda jag kan komma på som skulle kunna anses hysa någon form av släktskap med hennes karga, oberäkneliga spel, med tydliga inslag av både noise och kaos, är Marc Ducret.
The distance är kanske ingen skiva för den känslige, men helt klart en nydanande skiva av magnitud för storbandsgenren.