Elisabeth Vatn

Dela den här recensionen:

En mästare i att vara oförutsägbar är uppenbarligen Elisabeth Vatn. Förra skivan var en originell folkmusikskiva med säckpipan i högsätet, men med en hel del vacker sång och andra mer ovanliga inslag. Här är det i stället en musikillustration till en utställning om ljus, på säckpipor, klarinett och tramporgel. Med mästerligt och mångfacetterat kompletterande spel av Anders Røjne på den norska cittran langeleik.
Norsk musik på tramporgel har en tendens till att vara mer experimentell än den svenska, så också här och det är ju kul. Det är klangmässigt mycket spännande. Stämningsfullt är det också. Och om man ska härleda musiken geografiskt så är det brittiskt-norskt men med inslag från Asien, exempelvis i We took the dew from the grass and washed our eyes. För övrigt en låttitel värd en grammis med sällsamt fint spel på orgel och langeleik samt kompletterande mungiga. För övrigt tycker jag Vatn är en betydligt intressantare organist än säckpipsspelare på denna fina utgåva. Improvisationsmusik kan vara svårt men här är den väl värd flera spelningar.