Ches Smith

Dela den här recensionen:

Ett enda slag från ett klockspel sätter igång den musikaliska associationsprocessen på The bell med Ches Smith (trummor, pukor, vibrafon), Mat Maneri (violin) och Craig Taborn (piano). Det enstaka slaget upprepas ett par gånger, kanske för att markera en återgång till det givna.
Men detta givna är alltså inte mer än ett slag som sätter igång processen. Sedan får vi en fritt flödande, men ofta drömsk musik som får sin egenart genom melodierna (spröda, tillfälliga) även om Smiths pukor också bryts mot Maneris violin i passager där tonföljden kan underordnas rytmiken.
Och då blir upprepningen en strukturerande figur, gärna i mönster som kan verka enerverande men som tvingar oss att lyssna noggrannare för att urskilja de små rörelserna som genereras av den rytmiska upprepningen.
Det är suggestiv och genuint uppfordrande musik.