Kroke

Dela den här recensionen:

Redan vid tredje eller fjärde skivan kändes det som att Kroke slutade spela klezmer, vilket var gruppens startpunkt, och smög över till något helt eget, en sorts virtuos stämningsmusik, en egen genre, låt vara med rötter i polsk judisk tradition. Även om multiinstrumentalisten Tomasz Kukurba är den som sticker ut mest, har han ett mycket fast fundament att stå på i Jerzy Bavols fingerfärdiga dragspel och Tomasz Latos bergfasta kontrabas.
De som följt Krokes färd minns att de en period var kvartett, med en trumslagare som fast medlem, men det var ganska kort. På Ten, gruppens tionde egna skiva, hörs åter en del slagverk, både av Kukurba och av en ny trummis, Slawek Berny, som dock inte ingår som bandmedlem. Nytt är sång med text – tidigare har den varit ordlös – när Anna Maria Jopek bidrar med både lyrik och egen sång på en låt, som delvis för tankarna till Värttinä. Utöver den vet jag inte om jag skulle kunna skilja ut någon enskild melodi på skivan och säga att den kom från just denna eller någon annan av Krokes fem senaste album, vilket väl är både bra – eftersom de bara verkar göra utsökta skivor – och lite trist.