Soft Machine

Dela den här recensionen:

1974 inbjöds Soft Machine att spela på Montreux Jazz Festival. Det var kort innan gruppen spelade in sin åttonde skiva, Bundles, som släpptes året efter; Bundles blev inte bara originalmedlemmen och organisten Mike Ratledges sista album med gruppen, utan också det första med en gitarrist i sättningen sedan debutsingeln, sju år tidigare.
Genom att inkludera gitarristen Allan Holdsworth i sättningen gav man gruppens starkt riffbaserade musik, vid det här laget huvudsakligen komponerad av Karl Jenkins, mer tyngd men också en tydligare melodisk inriktning, vilket inte minst kommer fram i Holdsworths flyhänta, ibland intrikata solon. Även om hans fusion-excesser emellanåt kan bli lite påfrestande.
Så gott som hela albumet Bundles framförs, plus ett fåtal spår från några av gruppens tidigare album. Och eftersom alla ska få en chans att spela solon i jazzrock, får både trummisen John Marshall och basisten Roy Babbington chansen att hålla privat lekstuga. Av dessa är Babbingtons solo på sexsträngad bas, Ealing comedy, komplett med klassisk Soft Machine-sk fuzzbas, speciellt läckert.
Konserten – på både cd och dvd – är den enda existerande liveinspelningen av 1974 års Softs-upplaga och är, trots några störningar i ljudkvaliteten, en både värdig och intressant presentation av en av 70-talets stilbildande jazzrockgrupper; Soft Machine visar upp sin bästa sida, fulla av energi, originalitet (lyssna på underbara, minimalistiskt repetitiva The Floating world), känsla och tekniskt kunnande.