William Parker, Lisa Sokolov & Cooper-Moore

Dela den här recensionen:

Musiken kommer från en musikal som William Parker skrivit på sedan 1994. Nitton sånger mellan 24 sekunder och fem minuter långa. Parker själv spelar inte utan det är Lisa Sokolovs röst och Coop-Moores piano vi hör, med undantag för en låt med cello.
Det är teatralt med naiva texter, på ett bra sätt alltså, om musikens kraft och andlighet. Men det är ett material som är svårt att orientera sig i. Mycket låter väldigt lika med korta brottstycken som ibland mer liknar deklamation än låtar. Men det finns vackra guldkorn i både pianot och sången. Som den lite stökigare Eternal (for Ornette Coleman) eller som när cellon kommer in och ändrar ljudbilden i Invocation (for David S Ware).
Sceniskt kan jag tänka mig att det är gripande men jag längtar efter något mer genomarbetat, som att Parker själv skulle plocka upp basen. Men ändå, två intressanta musiker med stor förmåga att kommunicera.