! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Improv

Milford Graves & Bill Laswell

Space/time – redemption

Skivbolag: TUM
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 26 jul 2015

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Milford Graves gjorde sig ett namn inom improviserad musik i The New York Art Quartet för ett halv sekel sedan. Han spelade med artister som Albert Ayler, Don Pullen och Sonny Sharrock, men pysslade även med trum- och slagverksframträdanden i solo- och duoformatet. Som trummis och slagverkare anses han vara viktig som befriare av den trummande musikantens roll som enbart mänsklig metronom.
Herr Graves är väldigt intresserad av musikens och tonernas inneboende spirituella kvaliteter. Denna professor emeritus har till och med forskat om musikens helande krafter. Graves talar om en ”celestial-mystic-spiritual-scientific musician”.
Föreliggande cd – släppt på Helsingfors-baserade etiketten TUM Records – är den första duoinspelningen från Graves och basisten Bill Laswell. Den senare känner vi igen från grupper som Material, Massacre och Last Exit. Det berömda skägget har också jobbat med alla från Herbie Hancock till John Zorn samt producerat ett oräkneligt antal skivor med allt från tidig hiphop över världsmusik till Motörhead.
Space/time – redemption består av fem improvisationer, från nio minuter till uppemot det dubbla i längd. Ändå är det inte särskilt mycket dödkött. De båda herrarna visar att de kan konsten att lyssna till varandra och att kommunicera både med medmusikanten och lyssnaren. Laswell leker med effekter och annat för att nyansera basens palett. Graves bevisar att gammal är äldst – han är född 1941 – men inte nödvändigtvis pensionsmogen.
Laswell skriver i cd-häftet att han ”troligen undermedvetet kanaliserat färska upplevelser i Afrika eller barndomsminnen av ljud och tystnad, vidöppna landskap och ändlösa avstånd.” Jo, att lyssna på skivan är en resa in i det delvis obekanta. Även om melodin till Auld lang syne faktiskt dyker upp i låten Sonny Sharrock; en hommage till den bortgångna jazzgitarristen med samma namn.
För det här är ingen skiva för de breda massorna (quelle surprise!) men lyssnare som är nyfiken på de två illustra huvudpersonerna och vill ha något med tuggmotstånd kan göra sämre val än Space/time – redemption.

Annonser