Sky

Dela den här recensionen:

Redan från starten var gruppen Sky något av en anakronism. Fyra klassiskt utbildade musiker – John Williams och Kevin Peek (gitarr), Francis Monkman (klaviaturer) och Tristan Fry (trummor) – plus basisten Herbie Flowers (som spelade bas på Lou Reeds Walk on the wild side), med affärsidén att spela klassiska stycken i progressivt rockformat.
Visserligen hade progressiva rockband inspirerats av klassisk musik redan från när genren startade, i slutet av sextiotalet. Men Sky lyckades nå de stora massorna mitt under den pågående punkvågen. Dels på grund av den originella idén, dels på grund av gruppens odiskutabla musikaliska kvaliteter.
Debutalbumet från 1979 innehåller Pipos Danza, Saties Gymnopedie No 1 och Flowers klassiskt inspirerade, meditativa Carillon samt Monkmans snärtiga Cannonball och den mer utstuderat progressiva, tjugo minuter långa sviten Where opposites meet. Monkmans lysande arrangemang av Dies irae och Berlioz Marschen till avrättningsplatsen, som släpptes på singel, har lagts till som bonusspår.
Året efter kom Sky 2, en dubbel-lp med vilken man intog albumlistans första plats! Innehållsmässigt höll man stilen, med arrangemang av bland andra Bach (Toccata), Vivaldi (Andante), Praetorius (Ballet-Volta) och Rameau (Gavotte & Variations) samt flera klassiskt klingande originalkompositioner av bandets medlemmar: Hotta, femtaktaren Dance of the little fairies, Scipio. Plus ännu en imponerande lång svit av Monkman, FIFO.
Båda skivorna kommer nu med en bonus-dvd, den första med inslag från olika tv-program och den andra med en hel konsert från Hammersmith Odeon. Bandmedlemmarnas helylleframtoning kan framstå som lite ”cheesy”, men musikaliskt känns mycket av musiken fortfarande oväntat fräsch.