Mats Almgren

Dela den här recensionen:

Det blir inte alltid lyckat när operasångare ger sig på pop, rock eller jazz. Spåren från Anne-Sofie von Otter och Loa Falkman avskräcker, medan Renée Fleming visat sig vara en ypperlig jazzsångerska. Den grundläggande frågan är hur rösten ska förhålla sig till det nya materialet. Där Renée Fleming sänker sin röst väljer Mats Almgren att välja ett material som passar hans basröst, sånger som framförts av Billy Eckstine, vars storband blev en plantskola för unga jazzmodernister.
Eckstine hade en enorm kraft i sin bassång, och som andra sångare med rötter i swingen måste han behärska rösten så den kunde lägga sig på toppen av storbandets ensemblespel. Det passar en operabas. Kompad av Björn Almgren på tenor, Sven-Eric Dahlberg på piano och rytmsektionen Owe Almgren och Göran Kroon tolkar Mats Almgren sångerna kongenialt, samtidigt som musikerna får generöst med soloutrymme. Det svänger också rejält.