Mother Jack

Dela den här recensionen:

Göteborgsbaserade duon Mother Jack albumdebuterar med en säregen musik. Casey Moir sjunger på ett speciellt vis, lite naivistiskt och det är lätt att dra paralleller till Björk. Men då ser en inte skogen för träden (eller om det ska vara trädet?). Hon spelar även slagverk, klockspel och pillar med loopar och effekter. Det är lekfullt och rösten fungerar som ett instrument där Casey Moir sjunger och spelar mot – och med – sig själv.
Johan Moir stöttar med kontrabas och röst. Bassträngarna studsar och vibrerar; den avskalade ljudbilden gör att varje ljud hoppar ut och skakar hand med lyssnaren. Trevligt att råkas. Musiken låter sig knappast genremärkas, men vem bryr sig om det skulle råka vara jazz, improvisation, indie eller alternativt? Om jag skriver Morphine – eller rapar upp namnet på röstkonstnären Mariam Wallentin – så säger det ändå inte så mycket om var Mother Jack befinner sig på den musikaliska kartan. Kanske är detta morsan till Jack Brothers också?
Skivan släpps som limiterad tolvtumsvinyl men finns även digitalt via Bandcamp och Itunes – och den går att lyssna på via Spotify såklart.