The Thing

Dela den här recensionen:

En skrikande, råmande sax inleder The Things nya album. Sedan mullrar trummorna och basen in och understödjer. Det är högtrycksmusik som mest påminner om The Stooges klassiska album Funhouse.
Det är där någonstans den här svensk-norska powertrion har sin utgångspunkt – i ett försök att smälta samman den råaste, mest elektriska rocken med den friaste jazzen. Mats Gustafsson på saxofoner, Paal Nilssen-Love på trummor och Ingebrigt Håker Flaten på bas är efter över femton år tillsammans väl sammansvetsade. Musiken är hårdare än hos valfritt rockband, bara att det svänger mer. De kan stå på samma ställe och transartat liksom gnaga på ett och samma furiösa riff fem minuter i sträck. Det är ett slags minimalism, byggt enbart på groove.
Men på nya skivan Shake finns även flera stunder av stillhet och ömhet. Som för att bryta upp muskelmusiken. Avslutande Til jord er du kommet inleds med meditativa gongar (jag tänker på en buddistisk munkceremoni) och mynnar ut i vad som faktiskt liknar en ballad.
Att beskriva det här gängets musik görs ändå bäst av barnen på en skola där de har spelat: ”Dear Thing. I liked the rock in the music it just made me feel crazy and want to shake my head”, skriver ett av barnen.
Exakt så faktiskt.