Wachenfeldt & Söderlund

Dela den här recensionen:

Att Söderlund trakterar ett Bengts guldstjärnan-dragspel, ja, det är ju självklart att det ger en guldstjärna för instrumentval. Att duon överhuvudtaget valt kombinationen fiol och kromatiskt dragspel i en samling ”svenska” låtar ger stjärna nummer två – duon Moraeus-Janson kan inte ha ensamrätt på den sättningen.
Kromatiska dragspel är faktiskt lite sorgligt åsidosatta i den folkmusikaliska finkammaren. Men där får inte bli för många på en gång. Och det är det ju inte här, emellanåt är det så stillsamt så man kan höra ett tagelstrå falla.
Thomas von Wachenfeldt spelade en gång hårdrock i De tveksamma, men här finns inga tveksamheter eller snedragningar med stråken, det är rent som en norsk fjällbäck. Samma med Tomas Söderlunds dragspel. Fin blandning av gammalt och nytt och Wilhelm Petersson-Berger – som lär ha varit en osedvanligt elak recensent i vars fotspår jag inte har någon anledning att gå här – får lite överraskande bistå med sin mest kända melodi Sommarsång.
En annan sådan klassiker är Ole Bulls Säterjäntans söndag och att dessa låtar är med tycker jag faktiskt är riktigt trevligt, det bryter av mot de förväntade polskorna, schottisarna, valserna och marscherna. Ja, faktiskt vill jag ge denna skiva guldstjärnor för alla komponenterna. Även om något av Arnold Schönberg hade behövts för att visa att så här trivsamt är det inte denna regniga sensommar.