Skivrecension

Señor
Dylanska jazzmelodier Lira Gillar

Andreas Hourdakis Trio

Señor

Skivbolag: Brus & Knaster
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 20 sep 2017

Dela den här recensionen:

Känns som evigheter sen jag fick provhöra några låtar från albumet Señor. Som jag längtat! Albumet blev fördröjt på grund av senfärdighet från Bob Dylans musikförlag. Nu har hans manager, Jeff Rosen, godkänt inspelningarna. Och fattas bara, när Andreas Hourdakis når upp till samma nivåer som Larry Coryell och Bill Frisell. Självaste Dylan ska vara mycket stolt över gitarristen Hourdakis tolkningar. Han får gärna utbrista, typ: Oj, gör jag så vackra melodier?!
Andreas Hourdakis Trio med Martin Höper, kontrabas, och Ola Hultgren, trummor, tolkar Bob Dylan som kompositör (som kontrast till sångpoet). På vinylalbumet Señor har Andreas Hourdakis valt ut sju Dylanlåtar som är mindre eller mer kända beroende på hur mycket och länge man lyssnat på Bob Dylan. Med elgitarrens mest ljusa, fina toner söker Hourdakis efter det vackraste och skönaste men också sprödaste i Dylans musik.
Som en utgrävning: melodierna blottas, blir avklädda och nytvättade. Att till exempel Moonshiner har en så underbar melodi hade jag aldrig anat. Också i The lonesome death of Hattie Carroll och My back pages letar Hourdakis fram de nakna tonerna – ja, skönheten i varje enskild ton. It’s all right, ma (I’m only bleeding) behandlar han på ett annat, riktigt smart sätt: spelar en ackordföljd så att gitarrackorden blir melodin.
Jag brukar inte vara förtjust när jazzmusiker improviserar alltför långt från en melodi – men det gör inte elgitarristen Hourdakis. Jo, han gör det nästan, precis på gränsen, men just där fogar han in en bit av melodin så melodi och improvisation blir en enhet, ett och samma. Likadant – fast omvänt – när han spelar melodierna, då fogar han in några extra improviserade toner.
Jag nämnde ju Coryell och Frisell men jag skulle också vilja nämna The Drifters/Shadows, alltså den brittiska instrumentalpopgruppen med Hank B Marvin på elgitarr. Andreas Hourdakis Trio spelar lika nära. Det hörs kanske särskilt i Political world, där melodin inleds och byggs upp av trummor, bas och gästpianisten Daniel Karlsson, innan Hourdakis själv spelar vidare.


Fler recensioner

Annonser