Sacred flute music from New Guinea

Dela den här recensionen:

Mångsysslaren David Toops skivbolag Quartz Publications ägnade sig främst åt improvisationsmusik, men gav ut tre skivor med etnografiska inspelningar. I fjol återutgavs Hekura – Yanomamo shamanism from Southern Venezuela för första gången och nu släpps även de andra skivorna, med flöjtmusik från Nya Guinea, musik som varit svår att få tag på även om skivorna gavs ut på cd i slutet av 1990-talet.
Det är musik med ovanlig suggestionskraft. Lugnande, trollbindande, ja, magisk, på ett meditativt sätt. Inspelningarna gjordes i mitten av 1970-talet av Ragnar Johnson och Jessica Mayer i olika delar av Nya Guinea. Flöjterna, även snäckor, används traditionellt för att vara budbärare mellan de levande och de döda, och endast män spelar på dem. Till stor del handlar det om manlighetsriter, men flöjterna kan även ha andra funktioner, som kommunikation mellan samhällen och för att flirta, helt enkelt.
Sång och handklapp hörs ibland, men enbart i bakgrunden, liksom slagverk. Nästan alltid är det två eller flera som spelar samtidigt, vilket skapar en dialog, ett samspel, som gör det än mer hypnotiskt. Det som fascinerar allra mest är den naturliga känsla som flöjtmusiken skapar. Ingen stress. Inte något tungomål eller hallucinationer (som det i och för sig finns gott om på den lika fantastiska Hekura-skivan). Det är något universellt. Det känns som att jag skulle kunna spela de där flöjterna själv. Vad som skett med riterna och musiken under de år som gått sedan inspelningarna gjordes förtäljer tyvärr inte den bifogade texten.