Steve Reich

Dela den här recensionen:

Steve Reich tillhör en särskild inriktning inom den klassiska musiken som använder sig av pulserande rytmfigurer som repeteras, varieras och kontrasteras mot varandra. Återkommande samplingar och loopar i olika rytmiska myller är heller ingenting ovanligt.
Electric counterpoint tillhör mina absoluta favoritstycken med honom (jämte Different trains och City life). Det spelades in 1987 av jazzlegendaren Pat Metheny och består av elva gitarrstämmor – alla förinspelade, förutom en – samt två för elbas (även de förinspelade). 27 år senare kommer det nu en ny tolkning av stycket, framförd av Jonny Greenwood, gitarrist i bandet Radiohead, och som på senare tid skrivit musik för såväl symfoniorkester som för film.
Alla tider har sina moden på hur en elgitarr ska låta. Jonny Greenwoods tolkning av stycket skiljer sig därför en hel del när det kommer till ljud och effekter. Medan stycket i händerna på Metheny har en varm och len klang, har det hos Greenwood i stället en mer spetsig och skitig framtoning som känns modernare och rockigare än föregångaren. Det är härligt att höra. Och självklart oerhört vackert.
Titelspåret, nya Radio rewrite, är ett stycke för elvamannaorkester och med det så typiska Reich-soundet med unisona partier och mycket piano, stråk och vibrafon. Men det är aningen mer mörkt och mystiskt än vanligt. Sviten är faktiskt inspirerad av Radiohead och innehåller här och var även vissa blinkningar till låtar som Everything in its right place (Kid A) och Jigsaw falling into place (In rainbows).
Kanske är det inte något av hans starkaste verk. Men det är snyggt och stilrent och definitivt värt att lyssna på.