Skivrecension

Push
Svensk progressiv rock

Pingvinorkestern

Push

Skivbolag: Egen utgivning
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 20 okt 2014

Dela den här recensionen:

Pingvinorkestern från Malmö kan sin progressiva rockhistoria men håller den på en armlängds avstånd. Tydlig inspiration har hämtats från flera av genrens stora, som Genesis (A postcard from Copenhagen), King Crimson (Moodswings och hälsningen på No, but I’ve got a dark brown overcoat), Henry Cow (Who are you?),  och till och med Dead Can Dance (The first light).
Men Pingvinorkestern är också – ja, kanske mer – besläktade med de svenska kollegorna Samla Mammas Manna och Kaipa, för där finns även ett starkt inslag av svenskt klingande, pastorala teman i musiken. Kvintetten besitter dessutom en musikalisk lekfullhet, med lika oheliga som underfundiga inslag av cirkus- och kabaretmusik, chanson, popballader, psykedelia och jazz, som för tankarna till både Samla (Madam Else’s genuine flea circus) och Frank Zappa.
Debutalbumet Push bjuder på tolv egenkomponerade spår, fem av dem med uttrycksfull och passionerad sång av Suz Johansson, som också svarar för de flödande fiolinslagen. Gruppens gitarrister väver emellanåt toner som, utan att planka, hämtar sitt bildspråk från Robert Fripps gitarrestetik, medan den snärtiga vibrafonen ger mig flashbacks till engelska bandet Family.
Men när det kommer till kritan är det trots allt hur Pingvinorkestern förvaltar det progressiva arvet, deras egen musikalitet, originalitet och fantasifullhet – de inspirerade kompositionerna – som gör det största intrycket på mig.


Fler recensioner

Annonser