Hans Olding & Sigur∂ur Flosason

Dela den här recensionen:

Det är inte konstigt att bossan med sin oemotståndliga sambarytmik och varmt jazziga ackordvärld lockar jazzmusiker. Få epoker har haft så stor inverkan på modern västerländsk musik som det brasilianska 1960-talet med bossa nova, samba och den förgrening som kallas MPB, Música Popular Brasiliera med namn som Caetano Veloso och Elis Regina.
Antonio Carlos Jobim, Vinicius de Moraes och senare Milton Nascimento, hör till dem som fört den brasilianska musiken ut i världen och ännu fortsätter att göra det.
Det är de tre senare som står i förgrunden när den isländske saxofonisten och flöjtisten Siggi Flosason och gitarristen Hans Olding samlat en kvintett till denna hyllning. Fem Jobim-nummer varvas med Nascimentos Cais, de Moraes Serenata do adeus och ett par originalkompositioner, Flosasons Tom (till Tom Jobim) och Oldings For Milton.
Det är genomgående varmt luftiga arrangemang med lågmält slagverk av Ola Bothzén, effektiv bas av Morten Ankarfeldt och sångliga cellofigurer av Thórdis Jonsdottir.
Flosason och Olding är båda mycket goda solister, kanske inte urstarka profiler, men spelskickliga. Flosasons själfulla ton kan påminna om en Getz eller en Johnny Hodges. Olding spelar med en sorts väl kontrollerad energi och värme i den runda tonen.