Thomas Darelid

Dela den här recensionen:

Jag blir inte riktigt klok på den här skivan, med dess lyriska melodimaterial, stora varma pianoklanger och eleganta baslinjer. Allt borde vara frid och fröjd, men jag hör ett trumspel som inte verkar bry sig särskilt om vad som händer runt omkring. Efter två spår av välspelat men okänsligt och malplacerat rockbeat är jag uppgiven och lite ledsen för Darelids skull, men då träder som genom ett trollslag de känsligaste vispar och cymbaler in och ger In Agnes’ eyes den rytmiska inramning den förtjänar.
Upplevelsen återkommer i mindre smärtsam form. Little land waltz är en liten pärla, Don’t wait too long överlever de stabbiga trummorna, Nocturne for now och Pavane for now är fina och spännande interludium.
Thomas Darelid vill förstås ha den här trumliga dialektiken – det är därför både Per Lindvall och Anders Kjellberg medverkar – men på mig funkar den inte. Med det sagt, Darelids melodisinne och Jenny Kristofferssons sjungande bas finns där. På Forever sand gör Darelid sällskap med det stadiga trumbeatet, medan Lina, Agnes och Tove Darelid smyger in på flygelhorn, trombon respektive kornett. Funktionellt. Och fint.