Piia Kleemola

Dela den här recensionen:

Att inleda med en ensam fiol, som inkluderar rullstråk, ja då har musikern min kärlek som i en liten ask. Att höra någon som behärskar denna fioltekniska finess tillhör topparna bland instrumentteknisk njutning. I slutet av Polska från Björkö får vi en snutt av Djävulens polska som i princip bara är rullstråk och det är bara att gotta sig. I följande Seilimaakarin polska lirar Piia Kleemola duett med sin egen altfiol och tekniskt virtuost kan många spela men det är få som dessutom har denna kraftfullhet i sin teknik. På Rukkimestarin polska kompar Anne-Mari Kivimäki på ett vis som för tankarna till Lars Hollmer, vars dragspels-ande ofta svävar över bälgaspelsmusik när den är som bäst. Piia Kleemola experimenterar med en kantele också, och skapar märklig musik i Autuas Päivä. I titelmelodin behandlar Piia Kleemola fiolen som vore den ett automatvapen under finska vinterkriget. En grym skiva i dubbel bemärkelse.