Martin Hederos

Dela den här recensionen:

I bakgrundstexten till 2015 års finaste julskiva Stjärnenätter står någonstans att Martin Hederos spelar på ett piano som är inbyggt i lägenheten i Gamla Stan. Samma piano återkommer när han nu ger ut sin första soloskiva, utgiven på Sofia Karlssons förlag. Tio melodier med titlar som Hur ska det gå, Allt bra, Vet inte, Slottsskogen. Musiken är blandat noterad och improviserad; grunderna är komponerade men både introduktioner och en del mellanspel har kommit till i stunden – allt är inspelat live utan pålägg – vilket hörs när Slottsskogen återkommer i en andra version.
När jag la in musiken i datorn klassade databasen musiken i kategorin easy listening, vilket för mig närmast känns som ett skällsord, som hissmusik. Mina associationer går hellre till Keith Jarrett, fast Jarrett vågar vara stökigare, spela mer disharmoniskt, medan Hederos i regel är stilla och soft. Och ska jag vara ärlig är det sådana avsnitt jag njuter mest av även när Jarrett improviserar. Så jag klagar inte, det är förvisso lättlyssnat men mycket långt ifrån muzak.