! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Musikaliskt självporträtt

The Black Nothing

Paths

Skivbolag: Ilk
Recenserad av: Leif Carlsson
Publicerad: 2 dec 2015

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

The Black Nothing är en tio personer stark orkester som lutar åt olika håll. Inom en samlad klangbild ryms spår av modern klassisk musik, jazzimprovisation, lite afrikanskt, seriell musik, noise. Inte så mycket av det som brukar kallas vanlig jazz med tydlig puls, fast stycket Drone närmar sig. Elva kompositioner på femtio minuter, alla av piano- och klaviaturspelaren Anders Filipsen.
Skivan har undertiteln A selfportrait in sound. Musiken böljar filmiskt, och fokus ligger på orkestern. Förutom klaviaturer hörs röster, fiol, trumpet, saxofoner och klarinetter, cello, bas och trummor, elektronik och livemanipulationer.
Anders Filipsens liv har, om man ska döma av musiken, varit uppfriskande varierat. Sista stycket heter Uncertainty och låter så, slutar lite abrupt. Det tolkar jag som att Filipsen inte tänker grotta ner sig i vare sig det förgångna eller vart han är på väg, utan minnas och lära, och sedan fortsätta så får man se vart det bär.

Annonser