Ellestad Wiik Duo

Dela den här recensionen:

Både som akademisk musikforskare och framstående hardingspelman intresserar sig Laura Ellestad för den folkmusik som norska utvandrade spelmän tidigare tagit med sig till Amerika. Hennes debut med ett högt värderat soloalbum 2014 handlar om detta historiska skede. Själv flyttade hon 2008 från Calgary i Kanada till Valdres i Norge för att studera norsk folkmusik.
På den nya skivan är hon i duo med Magnus Wiik som spelar gitarr, banjo och dobro. Han har erfarenhet från rootsmusiken och har särskilt studerat traditionerna inom irländsk och amerikansk musik. Med den förtrogenheten har han nu närmat sig också den norska traditionsmusiken.
Deras material på skivan är hämtat från båda sidor av Atlanten med flest norskalåtar från Valdresområdet och de övriga från Irland, Nordamerika och franska Kanada. De är båda intresserade av att leka med traditionsmusiken men håller sig i grunden kvar i de fasta musiktraditioner där de vanligen är aktiva. Nu med  en attityd och ett spelsätt som på skivan breddar ingångarna och tonfallen i låtarna.
Hardingfelans karaktäristiskt envetna stråkklang blandas här med ett skickligt fingerspelande av Wiik till en luftigt mjuk och angenäm musik. Han glänser i de egna mellanspel som läggs in i många låtar och när han hängivet ger sig in i det spel av old-time musik han känner väl. Hans något återhållna ackompanjerande spel på gitarr är dock inte alltid i nivå med Ellestads säkerhet och tyngd i hardingspelet. Musikerna balanserar olika låtstilar och traditioner väl och visar möjligheter för olika slags samspel som leder framåt.