Skivrecension

Om inte nu, närdå?
Korv och mos-jazz

Elsas Eget Omdöme

Om inte nu, närdå?

Skivbolag: Bergman Inspelningar
Recenserad av: PM Jönsson
Publicerad: 17 apr 2017

Dela den här recensionen:

Jazz kan vara finrum och ansträngda leenden. Jazz kan vara en sketen Ica-kasse och äppelskruttar. Elsa Bergmans första skiva med eget band befinner sig långt från Ikea-akustik och tyska konserthus. Det är gatans musik. Korv och mos. Faktumförsäljare. Demonstrationståg och småbarn som snorar. Texterna får mig att tänka på likasinnade Pombo, men riktigt så bra är inte Elsas Eget Omdöme på att förena poesi och jazz. Däremot har musiken en direkthet som tilltalar. Bergmans kontrabas och trummorna — spelade av Lalo Cissokho — lägger an tonen och får fart av Mats Äleklint (trombon) och Oskar Carls (saxofon) blås. Blackman, bandets senaste tillskott, sjunger på några av låtarna.
Elsa Bergmans låtar är enkla, i positiv mening. De promenerar. Stannar och läser tidningen. Springer inte. Saknar stress. Musiken är inte lika mångfacetterad som på skivorna med Anna Högberg Attack och Festen som hon har medverkat på, men den har ett driv, en puls, som jag gillar. Nice Naller är ljuvlig, sydafrikansk på något sätt, med melodier och blås som kunde vara hämtat från Soweto eller Johannesburg någon gång under 1960- eller 70-talet. Basgroovet på Amygdala låter som en slowmotionvariant av monsterriffet på det japanska psykrockbandet Les Rallizes Dénudés låt Night of the assasins. Men det är jazz frisk som vinden utanför fönstret.


Fler recensioner

Annonser