Jonas Holmberg

Dela den här recensionen:

Inte lätt att veta i dag vad som ska kallas jazzsång. Men nog innehåller Jonas Holmbergs nya album, som ju fått titeln Ny standard, lika mycket pop, musikal och sångpoesi som jazz? Mer av Mauro Scocco än Kurt Elling, så att säga. Vilket nog är meningen: han vill bredda sig och prova andra sång- och musikstilar.
De flesta låtarna är Holmbergs egna. Både inledningsspåret Ett frieri, som sjungs till enbart Mathias Algotssons piano, och avslutande När jag blir klar med dig – nu tillkommer bas och trummor samt Peter Asplund på trumpet – kunde ha deltagit i Mellon. Inte omöjligt att de haft vinstchans också.
För inte sjunger väl Holmberg som en jazzsångare? Vill han ens? Morenika, duett med Emily McEwan, är en ladinolåt som hämtats från Avishai Cohen och Libertango sjungs på svenska till Astor Piazzollas musik. Problemet är att det aldrig suger till så där rytmiskt som inte minst tango ska göra. Lite bättre blir det i spanskt latinsvängiga Himlen har lovat att snöa i natt och bättre ändå i Stockholmsvals, där kompet spelar så jazzigt att Holmberg tvingas att sjunga med jazzrytmik.
Alltså, jag unnar Jonas Holmberg att prova sig fram inom både låtskrivande och sång – men blev det här så lyckat? Tänker jag medan cd:n ligger kvar och snurrar … Efter en stunds tystnad startar en extralåt som inte nämns på cd-omslaget: Månskimmer (Moon river i original). Fantastisk melodi, bra svensk text, gungigt jazzballadkomp och Holmberg som sjunger med perfekt balans mellan rytmik och melodi.
Bäst på hela albumet! Ja, Jonas Holmberg är kort sagt bäst av Sveriges yngre manliga jazzsångare. För min del kan han låta bli att sjunga något annat än jazz.