Joona Toivanen trio

Dela den här recensionen:

Om vi antar att jazz i pianotrioform skulle kunna liknas vid snö, då skulle den finske pianisten Joona Toivanens trio vid en första lyssning vara som ett vemodigt snöfall i november. Med stora omslutande flingor. Thelonious Monks trio som ett pudersnöblandat hagel i maj. Någon skulle förmodligen hävda Bill Evans som själva snön-i-sig. Det må vara hur som med den saken. Ibland är snö och pianotrio rent kontemplativt bästa medicin.
Göteborgsbaserade Joona Toivanen med brodern och basisten Tapani Toivanen och Olavi Louhivuori på trummor är en lyssnande och eftertänksam trio som låter klangen genomfaras av luft och ljus där själva konstruktionen är rest av många små böjliga armeringsjärn. På skivan November varvar trion raka, närmast filmiska kompositioner som öppningslåten Moon illusion med friare stycken där både Joona och Tapani spelar mer perkussivt.
November är den här relativt unga trions femte platta. Förra året kom 34-årige Toivanens mycket fina soloskiva Polarities där han bland annat använde sig av preparerade pianon i klangutforskandet. November är rakare. Joona Toivanen har en lyrisk, klar melodisk känsla som växer när den vävs ut över Tapanis och Olavis öppna eleganta spel.
Och när dagen går mot afton kan vi konstatera att Toivanens snötextur är så mycket mer detaljrik och intrikat än ett stilla stort novemberfall. Här ryms både blötsnö, puder och skare.