Olli Hirvonen

Dela den här recensionen:

Brittiska skivetiketten Edition har ett gott öga till Norden. Nyligen släppte de en skiva med danske pianisten Morten Schantz och bolaget stoltserar även med norska pianisten Eyold Dale och – såklart – danska basisten Jasper Høiby som leder framgångsrika, Londonbaserade trion Phronesis.
Den här internationella utblicken känns uppfriskande och det är naturligt att Edition även knyter till sig finska jazzartister. Pekka Pohjolas trumpetande son Verneri Pohjola och pianisten Alexi Tuomarila är bara några exempel. Gitarristen Olli Hirvonen, född 1989, är det färskaste. Pori Jazz utsåg honom till årets artist 2011, och i fjol vann han Socar Montreux Jazz Electric Guitar Competition, med en jury ledd av John McLaughlin.
Numera bor den unge finske gitarristen i Brooklyn, New York, där han gått in för att spela, spela, spela och lära sig. Det märks att han sugit i sig mycken lärdom, på detta hans andra album efter Detachment som Olli Hirvonen gav ut själv 2014. Han spelar dynamiskt och melodiskt, och kan ta det lugnt för att sedan flyga iväg rejält över greppbrädan på Fender Jazzmastern. Skivans sju spår har Hirvonen skrivit själv, och ackompanjerad av fem säkra, New York-baserade musiker på tenorsax, trumpet, piano, kontrabas och trummor visar han att det här kommer att låta höra av sig, hela vägen från New Lappeenranta till New Amsterdam.