Daniel & Emma

Dela den här recensionen:

Välmeriterade paret Daniel och Emma Reid har slagit påsarna ihop för en ny skiva. Inte deras första och tillsammans med andra har de dessutom fått ur sig en hel del. Denna gång är det en musikalisk berg- och dalbana, mycket ojämnt och vansinnigt spretigt. Visserligen finns den röda tråden i form av duons läckra spel på saxofoner och fioler, men där skulle ha behövts något mer som höll ihop. Exempelvis repertoaren, som består av allt från svenska låtar till spoken word på en engelska som låter för mycket svensk.
Skivan inkluderar även en tango och det känns väldigt avigt. Inledande Östgöten (att den heter Östgötten på omslagets utsida och Östgötasverpen på insidan gör ju inte det hela tydligare) tillhör topparna och är en låt där framför allt Daniels sopransax kvittrar som bäst.
Jag hade blivit helnöjd med två skickliga musiker spelandes endast östgötalåtar, inte alltför ofta man hör det. Daniel Reids saxofonlir är oerhört läckert, melodiskt och tekniskt men ändå mjukt och behagligt snirklar han sig fram mellan tonerna.
Antalet fiolspelare på svenska skivor anno 2014 i visor, världs- och folkmusik överstiger gränsen för mitt tålamod så det gäller att komma med något speciellt för att sticka ut. Emma Reid har tekniken och värmen, är bra på drillar men på de stillsammare styckena skulle jag önska aningen mer vibrato. Slängpolska efter Sven Donat har tydliga inslag av barock, är mycket stilfull, men två toppar på en berg- och dalbana, det blir aningen platt.