Eplemöya Songlag

Dela den här recensionen:

Norska är ett intressant tungomål att älska eller hata. Till exempel kan man som sportfåne inte bli annat än småirriterad över en norsk skidåkare som hurtigt och hånfullt är spydig över de svenska skidåkarnas begränsade kunskaper i skidspåret i OS. Med norsk sång är det en helt annan femma, det är kanske bara italienska som passar bättre att sjunga på. Som när Eplemöya Songlag sjunger och berättar några äldre och även nyskrivna visor med folkloristisk inriktning. Utmärkt exempel på ny visa i gammal tradition är Liv Ulviks Maren, om att ridas av maran, en mytisk figur som kommer på natten och skapar sömnproblem.
Musikaliskt finns inslag av bulgarisk damkör vilket gör att det sjungs med en kraftfullhet man inte är van att höra i vare sig norsk eller svensk flerstämmig sång. Ulvik, som uppenbarligen är trions ledare, Wenche Losnegård och Anja Eline Skybakmoen avslutar tillsammans denna njutbara lilla platta med en visa där en rallare berättar om sina äventyr med norska kvinnor under bygget av järnvägen mellan den svenska-norska gränsen och Narvik. Pent, om man snackar ren norska.