Ulf Wakenius Solo

Dela den här recensionen:

För mig och gissningvis många andra blev Ulf Wakenius först känd som mellanakt på Eurovisionsschlagerfestivalen 1985. Då i akustiska gitarrduon Guitars Unlimited. Värt att nämna nu när Wakenius återvänder med ett helt album fyllt med akustiska gitarrer, på en del spår lagda i lager på lager. Också för att det precis som hos duon är häpnadsväckande flyhänt spel i flera av låtarna.
Skivtiteln syftar på dessa speciella tillfällen när musiken lyfter och blir just magisk. Ulf Wakenius har format varje spår till något eget, från mellankoliska tongångar i öppningsspåret Ballad for E till rytmiska excesser i titelspåret, till ett mer finlemmat driv spel i Hindustan blues. Merparten av låtarna är egna kompositioner, men här finns också säregna tolkningar som ett av Saties karaktärsstycken Gnossienne transkriberad för gitarr. Här bjuds lyssnaren således på en vid musikalisk resa, med en musiker som verkligen inspirerats av materialet. Dessutom har han såklart mognat, det finns ett djup i spelet jag saknade hos den unge virtuosen. Både värmande och roligt att ta del av.