Jonathan Finlayson & Sicilian Defense

Dela den här recensionen:

Skadad av allt för många timmar framför Youtube vill jag ha snabba kickar. Jag vill ramla av stolen av entusiasm varje gång jag sätter på en platta. Ibland funderar jag till och med på varför det ska ges ut så mycket ny jazz, det borde räcka med det mest banbrytande. Men det tar inte lång tid att inse att det är en orimlig tanke. Framför allt för att musiken är en kollektiv rörelse framåt där varje bidrag, om det är bra, tar musiken framåt. Den här skivan är just ett sådant bidrag som inte förändrar allt men som är tillräckligt progressiv för att vara en del av denna framåtrörelse. Riktigt bra musiker, fina låtar, bra jazzproduktion och framför allt det som definierar en bra jazzplatta, att man vill se bandet live.
Trumpetaren Jonathan Finlayson har spelat vid sidan av erkända musiker (bland annat Steve Coleman) men släpper här sin kluriga solodebut. Finlaysonsska tydligen vara en duktig schackspelare. Hans band är döpt efter en schacköppning och låten Ruy Lopez är en tonsättning av en annan. När man vet om det så kan man nog höra att det finns vissa drag av logik och tänkande i musiken. Ofta rytmiskt avancerat och skickligt utfört.
Men även om den inte förändrar din syn på musik för alltid så borde den likt många Youtube-klipp komma med uppmaningen ”snälla, lyssna ända till slutet på skivan”.