Skivrecension

Mewe
Påträngande meditativt

Anna Lundqvist Quintet

Mewe

Skivbolag: Prophone/Naxos
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 26 sep 2017

Dela den här recensionen:

Anna Lundqvist har komponerat allt till albumet Mewe och även arrangerat det mesta. Så jag antar att hon vill att hennes musik ska låta just så här. En fråga: Kan musik vara välkomponerad, välarrangerad, välspelad och välsjungen – ja, faktiskt bra – och ändå inte tilltala en lyssnare, det vill säga mig, ett enda dugg? Svar: Ja, tydligen.
En ny Anna Lundqvist och en annan kvintett än jag hört förut. Då tänker jag inte på musikerna utan musiken. Albumet inleds med vad jag tror är en radio som letar stationer men avbryts av kompositionen Listen. Hur ska det tolkas, som att vi stänger av världen och reflekterar inåt? Musiken är meditativ och bombastisk, på samma gång. En kompakt massa, tusen intryck omvandlade till en enda känsla.
Ovanpå de övriga instrumenten ligger sångerskan Anna Lundqvists eget instrument, alltså rösten, och flödar ordlösa toner som täpper till all eventuell luft. Ingen plats för andhämtning, inga tomrum. Men det blir bättre redan i nästa spår: mer tystlåtna Alone. Nej, det blir inte bättre. Också där och på hela albumet – med ett stilla spår mot slutet, Without and within, som väl enda undantag – är det som om varje hotande tystnad måste fyllas av ljud.
Lundqvist verkar ha manat på: Spela mer! Ännu fler toner! Insomnia är också ett spår jag inte begriper mig på. Fabian Kallerdahl hamrar pianotoner med slägga och Jon-Erik Björnänge dunkar lika hårt på trummorna, innan elgitarristen Krister Jonsson kommer in och spelar alla toner han hinner. Men varför? Eller titelspåret, där trummorna spelar i ekooo. (Syftar förresten Mewe på ett slagfält i Polen?) I till exempel My joy, Everything is everything och nämnda Alone sjunger Lundqvist något som liknar men inte är ord. Annars blir hennes sång hela tiden som detta tonfyllda men ordlösa instrument.
Jag sympatiserar med Anna Lundqvists vilja att göra något annat och eget, att vidareutveckla vokaljazzen. Resultatet kan kallas intressant men musiken förmår aldrig att beröra mig (alternativt förmår inte jag att bli berörd).


Fler recensioner

Annonser