Van Der Graaf Generator

Dela den här recensionen:

Sedan Van Der Graaf Generators comeback 2005 har hälften av deras åtta album varit konsertinspelningar. Vilket står i relation till ett postumt livealbum efter åtta studioalbum, när gruppen splittrades 1978, i slutet av progrockens stora glansperiod.
Merlin atmos spelades in under gruppens korta Europaturné 2013 och visar upp en vital och energisk version av trion: Peter Hammill (sång, piano/gitarr); Hugh Banton (orgel, baspedaler) och Guy Evans (trummor).
Fyra av de sex spåren är skåpmat för bandet och förekommer på flera av de tidigare liveplattorna, även om dessa versioner är betydligt fräschare och intensiva. Vad som gör Merlin atmos till ett speciellt och oväntat album är två långa, episka klassiker.
Den drygt tjugo minuter långa Flight tog upp hela b-sidan på Hammills soloalbum A black box (1980) och kan, som flera av hans andra solosånger, nu räknas som en VDGG-klassiker.
En redan existerande klassiker är 25 minuter långa A plague of lighthouse keepers, som tog up b-sidan på Van Der Graaf Generators album Pawn hearts (1971), och har aldrig tidigare framförts i sin helhet.
Båda spåren har krävt rejäla om- och bearbetningar för att kunna spelas av denna annorlunda power-trio, men man har bevarat sångernas kärnor och mörka atmosfärer. Med Evans ömsom tassande, ömsom hamrande trummor, Bantons stämningsskapande orgelkaskader och, framför allt, Hammills personliga, egensinniga, ofta ettriga stämma; som en de rikitigt mörka berättelsernas Jacques Brel. Van Der Graaf Generator kvarstår som ett av de mest originella progressiva rockbanden.
Merlin atmos finns även som dubbel-cd, med sju låtar till.