Brad Mehldau & Mark Guiliana

Dela den här recensionen:

För några år sedan hörde jag trummisen Mark Guiliana live som del i Avishai Cohens trio, med vilken han turnerat flitigt under flera år. Ett ekvilibristiskt trumspel med variation och lätthet imponerade då. Även Brad Mehldau har ofta visat smakfull brilljans i sitt pianospel. Döm då om min förvåning när herrarna slår sina påsar ihop och gör tung elektronisk jazz där man nästan blåser av stolen vid lyssningen. Visst är det helt suveränt tekniskt även den här gången, men det är liksom inte poängen med musiken. Suggestiv har sällan varit en mer passande beskrivning. I herrarnas flöden av tunga syntbasar, syntmattor, fender rhodes, trummor och elektronik gör de en jazz som knappt kan kallas för jazz. Till lika stor del är det en slags electronica med inspiration från en och annan elektronisk subgenre. Fast mest låter det helt eget. Alla elektroniska sounds blir till en organiskt framväxande musik, växlande mellan lugnare partier och furiöst ös. En av de ballaste skivor jag hört på väldigt länge. Missa inte!