Officina Zoè

Dela den här recensionen:

På den italienska stövelns sydöstra hörn, på klacken alltså, ligger regionen Sarento. Därifrån kommer detta band, liksom pizzican, en italiensk dans som Officina Zoè började sin karriär med att lansera. Här blandar man dansen med sånger om sjöjungfrur, sjömän och andra sjöfarare.
Det är alltid spännande med sånger om havet, och helt naturligt med ett dylikt tema med tanke på Sarentos läge, på fastlandet, men ändå mitt ute i Medelhavet. Här måste man dock kunna sin italienska för att begripa, vilket är synd eftersom sången är viktig och dominerar. Även om musikerna gör sitt för att överrösta Cinzia Marzos känsloladdade och kraftfulla sång med mandoliner, tamburiner, dragspel och allehanda andra mer eller mindre traditionella musikinstrument.
Musiken är fint varierad, inte helt utan överraskningar, från en romskklingande inledning, fast med lite grekisk känsla, via mer allmänitaliensk folkvisa när den är som mest italiensk, till den tidigare nämnda pizzican. Det är bitvis intensivt som en orkan till havs och sjöjungfruns italienska namn sirena passar verkligen här, men på intet sätt är det något negativt utan en underbar avkoppling från nordisk återhållsamhet. En av dessa intensiva låtar heter passande nog Vindar och stormar. Dessutom förgylls skivan av fint spel på denna tidnings namne, en kalabresisk lira.  Ett utomordentligt slut på 2015 års skivflod.