Håkon Stene

Dela den här recensionen:

Den norske perkussionisten Håkon Stenes senaste album innehåller spår efter spår av atmosfärisk, minimalistisk musik som puttrar på, stillsamt och sakta. Det är som utdragna penseldrag i matta färger på en duk av ljud. Inga uppblåsta uttryck, mer försiktigt utforskande.
Bilder, miljöer, känslor och stämningar ploppar upp och dyker ner i medvetandet. Ibland flyter man närmast ljudlöst i ett hav i tidernas begynnelse. Eller så känns det som att man lyfter sig från marken (Sit). Någon gång drar det en aning åt det melankoliska (Blue blue blue). Men sen bryts harmonin och idyllen spricker (Low genths). Något odefinierbart men oroligt dyker upp vid horisonten.
Albumet är ett resultat av ett samarbete med de brittiska experimentalisterna Laurence Crane och Gavin Bryars som komponerat de flesta av låtarna. Håkon Stene själv håller i diverse instrument såsom olika typer av vibrafon, marimba, elgitarr, akustisk gitarr, keyboards och piano. En cimbalomist och en cellist finns med. Ljudväven fängslar och lockar till lyssning. Kanske inte varje dag, men då man söker något som kan samla en och stilla sinnet. Leda en till ett meditativt tillstånd och ge ro.