Joe Locke

Dela den här recensionen:

En del storheter inom jazzen har gått mig förbi, och vibrafonisten Joe Locke tillhör dessa. Han är en musiker med bredd, som spelat med många av jazzens storheter såsom  Dizzy Gillespie, Cecil Taylor, Dianne Reeves samt artister från helt andra genrer som Beastie Boys och Rod Stewart. Att han har en lång diskografi förvånar inte. Tyngpunkten på nya skivan består av en svit på fem låtar, som alla reflekterar kärleken utifrån dikter av poeten Barbara Sfraga. Oavsett om man anser att musiken speglar lyriken eller inte så visar det sig ännu en gång att musiken vinner på en genomgående idé. Love is a pendulum har blivit ett tajt och sammanhållet album, där Joe Locke lagt ner mycket möda på kompositionerna och arrangemangen. Navet på skivan utgörs av hans egna kvartett med bas, trummor och piano. Därutöver ett gäng prominenta gäster på saxofon, gitarr, steel pans och sång. Musiken är ganska mainstream jazz med rötterna i hardbop och postbop. Med mycket värme vinner de mina öron, speciellt i sviten.