Ana Alcaide

Dela den här recensionen:

Efter sin senaste skiva, där hon själfullt blandade västerländsk och österländsk musik, har nyckelharpisten Ana Alcaide, från spanska staden Toledo, valt ett väsentligt annorlunda tema för nya skivan, Leyenda.
Alcaide framför tolv spår som tar oss på en resa in i de kvinnliga legendernas och myternas värld av ljus och mörker, inspirerad av berättelser om kvinnor och kvinnliga varelser, hämtade från Spanien, Europa, Kina och Mexico. Det handlar om speciella och ovanliga kvinnor, från självaste Moder Jord, via gudinnor och vattenandar, till en kvinna som efter sin död förvandlas till en bergskedja i Segovia.
Den musikaliska spännvidden är stor. Tlalli har inslag av ambient och handtrummor som för tankarna till den amerikanska världens urbefolkning; Diosa Luolaien är techno-folkrock i Hedningarnas och Garmarnas anda, vilket i viss mån också gäller La ondina de Vacares, men där inslaget av spansk folkpop är starkare (strupsången och kulningen till trots!).
Titelspåret är ett atmosfäriskt, instrumentalt stycke med keltiska undertoner och den keltiska ådran plöjs vidare på Kari Kalas. La Lamia de Kobate har östeuropeisk form, i 7/8-delstakt och med sträva ”voix bulgaire”-stämmor, medan spåren La mujer muerta och instrumentala Folía de primavera doftar spanskt, den senare med moriskt medeltida klanger; de moriska/arabiska inslagen får fullt utlopp på härligt, mystiska El Puente de San Martín.
Alla spåren på Leyenda är komponerad av Alcaide, som också har arrangerat och producerat skivan. Det är vackert, sorgesamt och medryckande om vartannat. Hennes mix av genrer och inspiration är imponerande och hennes förmåga att förmedla känslor och stämningar ibland nästan överväldigande – lyssna på intensiva, avslutande Akelarre!
Dessutom är hennes nyckelharpspel vackert och storartat.