Aurélie Dorzée & Tom Theuns

Dela den här recensionen:

Det belgiska parets förra cd, La création du monde, var ett mästerverk. Inte lätt att överträffa och det känns som att det finns ett före och ett efter skapelsen av den skivan. Där, liksom även på tidigare skivor, hade paret hjälp av slagverkaren Serigne CM Gueye som då fick stor plats och förde in den västafrikanska musiken i parets lite egensinniga, mollstämda belgiska folkmusik.
Här är nu paret ensamma igen men klarar sig utmärkt även på egen hand. Meditativa och ganska långa Laila innehåller efter vad jag kan höra ackorden h-moll och fiss, en inte alls sällsynt kombination men det är frånvaron av övriga ackord som skapar den så typiska Aurelia-musiken (parets bandnamn lyder så men det har de skippat här).
Annat typiskt Aureliskt är Dorzées spel på strohfiol. Alltså en fiol med en tratt som volymförstärkning i stället för låda. Låter burkigt men kul.
Musikaliskt är skivan lite mer varierad än den förra, från lite kabaretklingande chansoner till en egen tonsättning av den tyska texten till Erlkönig av Goethe. Mer berömd är Schuberts version men denna har potential, liksom alla andra låtar på skivan. Tom Theuns stränginstrument är välspelade och utmärkta komplement till den trots allt dominerande Aurélie Dorzée, vars sång liksom hennes fiolspel är mycket personligt och uttrycksfullt. Avslutningsvis en tarantella med komp av gitarr, kazoo och strohfiol. Det enda som är förutsägbart med Theuns och Dorzée är att de inte är förutsägbara.