Jan Ibro Khelil

Dela den här recensionen:

Innan Jan Ibro Khelil blev tvungen att fly sitt Syrien för att han kritiserat president Assads regim arbetade han som lärare i Kobany. Han är en god sångare som även spelar den långhalsade lutan tambur och har både judiska och kurdiska rötter.
I exil i Norge ägnar han sig nu åt att synliggöra sitt hemlands hotade musiktradition. Vid sin sida har han en kvartett, där norrmännen Svein Westad på mungiga och Kraviklyra och Steinar Ofsdal på bambuflöjter nog är de mest kända. På slagverk medverkar persiske Alin Dinipour på daf och Sanskriti Shesta från Nepal på tabla och darbuka.
Musiken är, som namnet Sorgesång för Syrien avslöjar, dyster – ibland väl tungsint i min smak. Jag gillar i regel den svävande och ofta entoniga arabiska sångstilen men den är inte helt enkel att ta till sig för ett västerländskt öra. Mest uppskattar jag nog ett par fina trumsolon på ramtrumman daf och ett repetitivt potpurri av judiska sånger signerat Westad, men hela albumet är en fin och ambitiös dokumentation.