! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Nytango

Theresia Thylin & Ariel Iud Quartet

La milonga de Chapinero

Skivbolag: www.arieliud.com
Recenserad av: Anne Brügge
Publicerad: 13 nov 2016

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Trots att det handlar om nytango, finns det några verkligt sköna danslåtar på cd:n La milonga de Chapinero, namngiven efter en colombiansk stadsdel i New York, staden där både den svenska sångerskan Theresia Thylin och bandeonisten Ariel Iud bor.
Tierra Querida är en av de låtarna, skriven av Julio de Caro som växte upp i San Telmo i Buenos Aires, men kastades ut ur hemmet eftersom fadern som drev ett konservatorium inte tålde att Julio spelade populärmusik. Efter hans många år i scenbelysning utropade regeringen Julios födelsedag 11 december till nationell tangodag.
Ett annat dansvänligt spår är Enrique Discépolos mjuka Sueno de juventud (dröm om ungdomen) där Theresias känslosamma röst kommer till sin rätt, och så förstås Lucia Demares gamla goding I morgon lättar vi ankar. Homero Manzis text är ju homerisk i sitt sätt att romantisera kring flickorna som lämnas kvar och sjömännen som kanske aldrig återvänder. ”Hörrö, tjejen, jag fattar inte varför du gråter! Dansa nu!”
Theresia Thylin har olyckligtvis blandat in två svenska saker, den vals av Bill Evans med Beppe Wolgers text som börjar ”Enkel, vacker, öm är min valsmelodi”, ibland kallad Monicas vals, och Ack Värmeland du sköna, även den en Zetterlundare. Där Monica Z sjunker just enkelt och ömt, även om sitt landskap, ökar Theresia till stor fosterlandskärlek och glider på tonerna i överdriven musikalstil (förlovaaade land) och tangopianot slamrar stundom okänsligt.
Så nytangon: bandledaren Ariel Iud, född i Argentina, har fyra egna fina spår på skivan. Rätt traditionella i uttrycket trots namn som Hyperreal, där han spelar solo på sitt lilla delikata, darrande dragspel. Det är kanske skivans bästa spår, detta avslutande.
Bröderna Fresedos klassiker Vida mia från 1933 har liksom några andra spår råkat ut för dålig mix/mastering, så att lyssnaren måste sitta nära apparaten och ändra volymen så att det hörs bättre eller tvärtom kasta sig fram och skruva ned. Här låter annars Theresia Thylin som den sanna tanguera hon blivit i New York, en hamnstad som liksom Buenos Aires och tangon själv är exilen förkroppsligad, en bit av en global, högspänd tangovärld där ständigt kön, klass och etnicitet står på spel.

Annonser