Nicolas Kummert

Dela den här recensionen:

Afrikansk musik har legat den belgiska saxofonisten Nicolas Kummert varmt om hjärtat allt sedan han som 17-åring tillbringade två månader i Senegal. Åtskilliga resor senare – med besök i bland annat Mali, Kenya och Tunisien – har Kummert nu landat i en musik som varvar hans afrikanska influenser med hans jazzbakgrund.
Om kvartetten Drifters album Flow från 2015 var folkmusikaliskt marinerad och ECM-doftande tar Kummert in på ett delvis annat spår när han gör skivor i eget namn. I stället för Drifter-folket omger han sig här med belgaren Nicolas Thys på kontrabas och Parisbaserade kanadensaren Karl Jannuska på trummor.
Och så en direkt länk till Kummerts idoga musikaliska resande till Afrika. Benin-födde gitarristen och sångaren Lionel Loueke har tidigare jobbat med storheter som Herbie Hancock och Wayne Shorter. Blue Note-artisten visar sig vara det perfekta komplementet till Nicolas Kummerts spelstil och musikaliska avsikter. Loueke har precis den där kombinationen av Västafrika och västerländsk jazz. Ibland är musiken på La diversité drömsk, men kan lika gärna slå över i bluesigare tongångar.
Sex av skivans fjorton låtar är i princip sax- och gitarrduetter mellan de två herrarna. Förutom Kummert-kompositioner rymmer skivan även oväntat lyckade och aptitliga tolkningar av uttjatade saker som Erik Saties Gnossiennes och Leonard Cohens Hallelujah.