Pierrick Pédron

Dela den här recensionen:

Jazzvirtuosen Pierrick Pédron är aktuell med en ny skiva där han gör något så ovanligt som instrumentala jazzversioner av popbandet The Cures klassiska låtar. Pédron sätter tänderna i depprockklassiker som Boy’s don’t cry, Just like heaven, Lullaby och A forest.
Eller är det så ovanligt egentligen? Jens Thomas gjorde en liknande sak 2012 då han på skivan Speed of grace gör jazzversioner av AC/DC:s låtskatt och Amy Cervini gör jazzversioner av diverse countrylåtar på sin skiva Jazz country från 2013. Så egentligen är det kanske inte så ovanligt.
Vill man vara elak är det förstås att göra det lätt för sig att göra välkända låtar i en ny genre. Sånt brukar ju slå an en sträng hos skivköparna. Fast samtidigt: Jens Thomas skiva är bra. Amy Cervinis skiva är bra. Och även Pierrick Pédron sällar sig till samma skara. För om man struntar i om det är originellt eller inte så inser man att det svänger som attan. Fascinerande musik som faktiskt ofta överträffar originalen. En av årets stora upptäckter för mig.