The Stoner

Dela den här recensionen:

Femte albumet från The Stoner är inspelat live inför publik i ett begravningskapell under markytan i Stockholm. Nu hörs vare sig publiken eller den mörka stämningen på skivan. Även om det kanske föreligger ett dovt tilltal i musiken.
Nils Berg, Jon Fält, Nils Ölmedal och Jonas Östholm vidareutvecklar sitt speciella uttryck, det modala och meditativt medmänskliga. Kinder call bjuder en lyrisk, lättgillad och smeksam jazz. Jag kan nästan föreställa mig en film till den här musiken. Eller föreställa mig musiken i en film, rättare sagt.
Åtta nummer presenteras och kvartetten finner varandra i samspelet och det gemensamma. Det är finlemmat, sammansvetsat – men ändå löst och ledigt. Soloinsatser ligger inte högst på priolistan för The Stoner, även om det blir naturligt med en förskjutning till Nils Bergs fördel, den flitige saxofonisten (även basklarinett ) som de stora massorna hört med Håkan Hellström.
Kinder call är inbjudande men finurlig. Här finns gott om detaljer att upptäcka för varje lyssning. The Stoner har också valt att släppa skivan i en begränsad vinylutgåva, där varje vinyl-lp och omslag är olikt nästa. Med lika avslappnade variationer och nyanser som i själva musiken. Kongenialt är ordet.
Naturligtvis finns musiken digitalt också. Gruppen må heta The Stoner men är inte fast i stenåldern.