Stefano Bollani

Dela den här recensionen:

Senast vi hörde från den italienska jazzpianisten Stefano Bollani var det tillsammans med den brasilianske bandolim-virtuosen Hamilton de Bolanda i förra årets sista nummer av Lira. Nu är han tillbaka igen och med en riktig dröm-ensemble i ryggen. På trummor och kontrabas finner vi danskarna Morten Lund och Jesper Bodilsen. På sax och gitarr, Mark Turner och Bill Frisell. Och svaret är ja: de levererar!
Skivan inleds med en härlig calypso som verkligen utgör ett stycke ren glädje; finare inledningsspår får man leta efter. Tyvärr är den nästan lite för bra, så att de följande spåren, vilka inte riktigt har samma intensitet eller smittosamma melodier, inte gör lika stort intryck som de hade gjort i ett annat sammanhang.
Men efter att minnet efter första spåret till slut börjat falna inser man snabbt igen ändå vilken fin och dynamisk skiva det här är, som täcker in allt från ren och skär lycka till lugn och stilla melankoli. En intressant detalj är hur dynamiken byggs upp genom att alla instrumentalister inte heller är med på alla spår. Bland de häftigare exemplen finns duon mellan Frisell och Bollani på låten Teddy.
Titelspåret, som också knyter ihop säcken på skivan, är även den en rolig och rapp låt, lekfull och charmig, och som slutligen ändå lämnar en med en känsla av glädje mitt i allt det elände vi varje dag trots allt ser omkring oss.