The Bad Plus

Dela den här recensionen:

The Bad Plus är i vissa kretsar mest kända som det där bandet som gör jazzversioner av moderna rocklåtar. Trion har bland annat gett sig på Nirvana, Radiohead, Blondie och electronicafantomen Aphex Twin. Tidigare i år släpptes The Bad Plus version av Igor Stravinskijs modernistiska balett Våroffer på cd och det är lätt att se förestående album som en reaktion på all tid de spenderat med den ryske mästarens krävande verk (som firade 100-årsjubileum i fjol).
Jag får intrycket av att The Bad Plus här landar i sitt eget uttryck igen, andas ut och sträcker ut sig i sin egen takt och efter helt eget huvud. Efter medlemmarnas olika sidoprojekt verkar det som om de tre återfunnit glädjen i den enklare (nåja) estetiken. Tillbaka till den oundvikliga västern, som skivan signaler via titel och omslagsfoton.
Basisten Reid Anderson, pianisten Ethan Iverson och trummisen Dave King delar broderligt på kompositionerna. Influenser skymtas av allt från postrock till moderna klassiska amerikanska kompositörer, musicerandet är på topp, spelglädjen hög. Och inte en enda tolkning av en rocklåt så långt örat kan nå.