Chris Potter Underground Orchestra

Dela den här recensionen:

Med nya skivan tar Chris Potter nya steg som bandledare, kompositör och arrangör. Här hör vi en trettonhövdad ensemble med rika uttrycksmöjligheter; trummor, två basar, piano, stråkkvartett, vibrafon, gitarr och ledarens egna rörblås, oftast tenorsax.
Hans idé är att med gruppen skapa en en musik där alla instrument är väl integrerade. Mycket intrikata stämmor i kontrapunktisk musik å ena sidan, mustig hårdsvängande jazz med långa solon å andra. Ibland blir det för mycket av det goda och Chris Potter hade gärna fått sålla bland idéerna och renodla någon. Fast hellre för många idéer än för få. Det finns ständigt nya skikt att upptäcka i denna rika musik. Musiken växlar mellan komponerat och mer sammanhållet till improviserat och frisläppt – ofta är det svårt att veta vad som tillhör vilken av dessa kategorier. Bäst att bara följa med i flödet av toner som sköljer över en som en strömmande flod. Urbant och vildvuxet på samma gång.